Everyone wants what they can't have.
Innan jag går in på frågan över så borde jag nog börja att berätta om helgen. I lördags som var den stora dagen hade vi som sagt kräftskiva hos Freddie vilket var lite segt ibörjan men blev riktigt kul efter bara en stund då vi åt och drack gott samt pratade och pratade, dansade, badade ja allt möjligt! det var iaf en minnesvärd afton vill jag lova. Dagen efter var rätt skön även fast alla (vi som sov över) kände sig rätt äckliga trötta med andra ord bakis och huset såg inte direkt fräscht ut heller med ölburkar och kräftor "överallt" hehe liite överdrivet men ölburkar och flaskor var fajtiskt överallt.. Tack för skivan ni alla underbara män i skor! ;D
I söndags var jag som sagt rätt trött och ville bara ligga i soffan och glo på teven då det ändå var skitväder som alla andra dagar den här veckan och inte nog med det så fick jag min mens som kom med en rejäl värk vill jag lova, Not cool! För er män kan jag bara meddela att det är förjävligt att ha mensvärk,, bläääääää... Men som tur är så överlevde jag den natten med lite alvedon och en varn vätekudde på magen.
Idag drog jag in till stockholm med Mor och Aydan för att hitta mig ett par pumps och ett par stövlar men sådan shopping lycka stod inte på min sida idag inte, trist men sant jag får helt enkelt vänta några veckor så lyckan hinner vända innan jag gör mig en tripp in igen för ett nytt försök.
Så för att gå in på mitt "Intro". I fredags berättade jag ju om att jag sett filmen Tristan och Isolde, det jag inte talade om var att jag missade en stor del av början på filmen och såg därför bara slutet som ni vet att jag grät floder av så för att få se hela berättelsen var jag såklart tvungen att hyra filmen efter att jag kommit hem från stockholm. Vilken film,vilken kärleksberättelse, HELT UNDERBAR och vet ni det bästa? Jag grät som aldrig förr.. I och för sig var det väl inte det bästa men då jag inte hittat den där riktiga förälskelsen/kärleken i livet så får jag nöja mig med att se på den här helt älskvärda filmen som jag kommer gråta till i flera omgångar. Kalla mig vad ni vill men jag är en sådan kärlekskrank så det slår gnistor om mig, jag kan omöjligt se en kärleksfilm som denna utan att bli sorgsen över min egen olycka att inte få ha det som i filmerna(utan död i bilden förstås). Riktig sann kärlek där båda partner älskar varandra utan hämningar, där inget kan stoppa deras hjärtans lust och där inte ens döden kan skilja dem från varandra, där till och med mannen offrar allt för sin kvinna förblindad av sin kärlek. Varför finns bara denna sanna kärlek i berättelser och sagor? Är det helt omöjligt att hitta sin hjälte och tappre riddare?
Vilken kliché... Jag undrar ibland vad som får mig att tro att någon har svar på mina frågor..
