Det man inte ser existerar inte.

Hej igen!

 Jag kände att jag behövde få skriva av mig lite nu när jag ändå sitter här och väntar på min film.

Det gick inte upp för mig att det faktiskt finns omtänksamma killar som även är intressanta sådana förens igår(lördag). För att göra en lång historia kort(och även Oinkludera namn och för mycket detaljer) så träffade jag en kille igår och började prata med honom. Han var super trevlig och ja, intressant att ha att göra med tyckte jag men mer var/blev det inte med det. typiskt min otur.. Väl i slutet av kvällen när klockan passerade 03.00 och jag tänkte bege mig hemåt vilket menas att jag skulle gå från ena sidan stan till den andra sidan så slutade vi prata och ja, jag började gå och jag gick förbi honom där han stod med sitt "gäng" men jag hann inte komma mer än ca 100 .eter kasnke? när jag hörde någon komma springande bakom mig och ropa något så jag vände mig om och där var han.
- Inte får du gå hem helt själv! kom nu så får du sällskapmed oss(hans crew) jag har en kopmis som bor där borta där du bor.
-jaha.. Men jag klarar mig.. nehe.. okej jag kommer
blev mitt svar till honom eftersom det faktiskt är så mycket skönare och roligare att ha sällskap när man ska gå hem i natten under den närmsta timman framöver. Wow! vi hade ju inte direkt kännt varandra längre än under kvällen och så springer han efter mig för att han inte vill att jag ska gå hem själv. Visst är det sant att jag inte borde göra det heller då det händer och har hänt så pass mycket kriminellt nuförtiden på nätterna men även på dagarna ,otroligt nog. Våldtäckt, våld och knark är inget att leka samt att jag även lovat far min att inte gå hem själv.
Okej tillbaka till tråden. Och poängen med det hela var ju att i lördags kväll fick jag verkligen upp hopp om att hitta en riktig man. Någon som finns där och bryr sig.


NU är  frågan vad jag ska göra? Kommer jag lyckas, eller blir det en flopp? Jag är rädd.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0