Jenny.S

En utav mina bästa vänners pojkvän berättade igår för mig exakt vad som hänt för någon dag sedan när han var påväg hem från jobbet. Han hade traskat hem på kvällen vid en preem mack då han plötsligt såg tre killar i ca 20 års åldern som gav sig på en gammal tant. Även då han var ensam och de där killarna hade kniv på sig så tvekade han inte en sekund på att hjälpa damen i nöd, han slog ner en av killarna, den andra sprang därifrån som en ynkrygg och den tredje gav väl upp efter att hans kompis blev slagen. Så jäkla fega kräk säger jag bara!  
"J" kom undan lindrigt även då han fick en hel del ytliga skärsår i hela ansiktet men det kunde förstås ha gått ännu värre för både honom och den gamla damen! Tänk att det finns så jäkla fega kräk överallt som ger sig på en gammal tant som inte kan försvara sig men sen när det kommer en preson som står emot dessa ynkliga människor så sticker de med svansen mellan benen även fast de är tre mot en.

---

Till "J"

Jag har aldrig varit med om ett sånt hjältemod som jag fick höra (och se) nu. Glädje över att veta att det finns bra människor( riktiga män) här på jorden, även om ni är få.
Jag känner stolthet över att när du kunnat tveka ,då de var fler än du, gav du dig in i striden. Dumdristighet för den fara du själv utsatte dig för och att du inte tänkte på vare sig din familj. Men störst utav allt är att du tog intiativ och gjorde en god gärning för någon okänd person som behövde din hjälp och jag kan tänka mig att hon är evigt dig tacksam för vad du gjorde för henne! En sån som du borde det finnas fler av, Jag är stolt över dig!

---

Inatt, klockan var runt 2- 2.30, vaknade jag med en föraning om att något skulle hända utanför mitt fönster. Jag hade rätt. Jag låg i sängen, hade precis drömt en dröm och vaknade upp för att sedan försöka somna om då det plötsligt kom ljud utanför huset (Jag bor i ett radhus med en liten utebod precis vid vägen bara 3 meter från dörren in till huset) och från boden, det lät som om någon försökte öppna boddörren vilket var skitläskigt så jag höll om min prydnadskudde hårt och höll nästan andan av rädsla samtidigt som jag tänkte "hjälp! Inbrott på gång?!". Efter en stund tystnade ljuset och jag började så småningom att slappna av igen, men såklart så började allt om igen men nu med bara en snabb ryckning i bod dörren för att sedan försvinna bort då "personen?" i fråga antagligen gav upp. Om det nu var en person jag hörde och om jag hörde rätt så var det nog det läskigare än en mardröm kan jag allt erkänna! Jag var nära att springa in till brorsan i rummet bredvid för att kunna känna mig lite tryggare och inte vågade jag gå till fönstret och kolla ut. Nu undrar jag starkt om jag någonsin vill flytta ut från mitt trygga hem med mamma och bror nära inpå för att istället bo själv, helt ensam i en lägenhet någonstans och känna rädsla över allt som kan hända.. Det är skit att känna rädsla.


GAH! brorsan kom precis in genom ytterdörren och jag som är på helspänn efter min berättelse här hoppade ju nästan av stolen! HAHA fasiken vad illa.. Teven och sängen väntar. Bye